Hur många gånger har jag fått höra det? Ja, jag vet.
Livet går vidare. Ja, jag vet.
Ingen mår bra av det här? Ja, jag vet. allra minst jag.
Det blir ju som en ond spiral om man inte försöker. Förmodligen sant.
Men vad gör man? Det finns ingen av och på knapp. Jag kan inte låtsas vara glad.
Jag vill inget, jag önskar inget och jag drömmer inget. Det är bara tomt och meningslöst. Några uppmuntrande ord kanske hade suttit fint? Men jag är inte mottaglig.
Jag vet vad jag borde göra men inte hur. Jag sitter som i en rävsax utan någon önskan eller hopp om att komma därifrån. För varför? Vad är meningen?
Jag vet inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar