torsdag 31 maj 2012

Och vems idé var det?

Jag fyllde ju som sagt 30. För ett tag sedan (även om jag mentalt håller på att skriva och säga 20 hela tiden) När man fyller 30 så skall man ha fest och då gör man ett inbjudningskort.
Mitt såg ut så här:
Nu var det ju många som trodde att jag hade ångest på riktigt men så var ju inte fallet. 

När man har haft festen och fått presenterna så skall man skicka tackkort. där har jag inte varit lika snabb men nu är dom i alla fall klara. 
Jag är ju lite tacksam att alla inte kom för det var jobbigt som det var att försöka komma på bilderna. nu skall jag bara se till att dela ut dom också.

tisdag 29 maj 2012

jag blir inte rik på pengar...

I går när jag skulle iväg och jobba så startade inte min bil. Batteriet var urladdat och jag ringde hem till föräldrarna. Där fick jag reda på att dom skulle ut och cykla. Utan att tänka mig för så sa jag att jag ville hänga med. För visst är det roligare att se sig om i världen än att jobba?

 Vem väljer dom här framför...
 ...det här?
 Så det var bara att skutta upp på cykeln och trampa på. Fast det fanns ju dom som tyckte att det gick lite för långsamt med cykel och tyckte att det var bättre att springa. I alla fall till en början. För man man ändå inte kan springa efter harar, katter och fåglar. Då är det ju inte så kul. Sen var det ju väldigt lång som det skulle cyklas.
Nä, då var det ju lugnare att åka. inte så ansträngande men det gick bra att se och lukta.
Efter en stund skulle det pausas. och nu började jag få en olustig känsla där bak. Tre mil på en smal sadel i fel vinkel sätter sannolikt sina spår

Och att Skåne skulle var platt stämmer ju verkligen inte. Ca hundra meter över havet och bara uppförsbacke. 
 Sen var det lite skog och ängar. Vackert och varmt
 
 Så varmt så att Fia försökte rymma. Dock hade hon inget busskort så hon fick inte åka med.
 Sen blev det förvirrat och jag undrade om vi inte skulle tagit avfarten som jag sa...
 Och så bar det av in i skogen. Där skulle mamma och pappa sätta någon form av rekord.
 Terrängtandemcykling har ju aldrig blivit någon stor gren på grund av att så få utövare överlever.
Här nedanför kan man se en ungefärlig rutt som vi cyklade. Min bak hotade med att överge mig om jag fick för mig att cykla hem sen.
Välkomstkommittén undrade ju lite vad vi sysslade med 

Jag blir inte rik på pengar men vad gör det när man får vara med om sånt här?

söndag 27 maj 2012

Levt under en sten.


Var det i gårkväll eller i morse som Facebook fylldes av glada tillrop. Först trodde jag att det var en slump att flera stycken, oberoende av varandra skrev "euphoria". Sen när namnet Loreen dök upp började jag lägga ihop ett och ett. Fast jag är inte säker. Vann Sverige? Är låten bra? Vem är hon?
Först tänkte jag att jag skulle krypa upp ur mitt lilla hål. Så i dag har jag förgyllt dagen med att städa lite. Fast just när det kommer till städning så dyker det ju upp en massa annat viktigt som man måste göra. Teckna och så. Gjorde en teckning här om dagen som jag blev väldigt nöjd med. Det känns bra.

På tal om den där stenen som jag legat under. Jag försökte förstå mig på företagskontot och så. Jag kan ju säga att sammanbrottet var inte långt därifrån. Nu har jag i alla fall 14 prydliga högar och jag tror att jag har pengar på firman.

Nu kryper jag ner under min sten igen.

lördag 26 maj 2012

Åh vad händer nu?

Nu var det ett tag sen jag skrev ner ett inlägg. För under dagarna så knåpar jag ihop dom i huvudet men sen när jag kommer hem blir det inte av att skriva ner dom. Jag har till och med funderat på om jag skulle skita i det här med bloggen. Jag har liksom inget att komma med känns det som. Ibland funderar jag på om det är någon som läser det över huvud taget. Men så fick jag ett litet "klagomål" och nu så kommer här ett inlägg.

För ett par dagar sedan stod jag och målade fönster när jag plötsligt kände något på mitt högra lår. Jag krafsade till där och fortsatte sen och målade. Plötsligt hög det till på låret igen. Jag skakade på benet lite och fortsatte. Huggen och sticken blev värre och värre tills jag inte stod ut. Jag rusade in i huset och slet av mig byxorna. Ut flög en stekel.

I torsdags var jag och såg MIB3 på tal om insekter. Det var så där.

lördag 5 maj 2012

En dag full av överraskningar.

Jag började dagen med att jobba lite. Sen skulle jag iväg och bygga ett plank. Väl där var det ingen hemma och det fanns inget material. Eftersom jag inte tycker om att vänta så tog jag och målade om ytterdörren. Sen skulle det passas barn. Då är det ypperligt med djupa hål i gräsmattan. Då är det bara att ställa ner dom där. Som tack för besväret fick jag mat. Och den ommålade dörren bytte jag mot en lampa. 
Inte så illa det.
 Och den som pricken över i:et så fick jag en julklapp så här lagom till födelsedagen. Inte så illa det heller.
Helt enkelt en lyckad dag.
Fan kom just på att jag glömde plocka upp barnen ur hålen.. Jaja, dom tar väl ingen skada av att stå där över natten? Jag skall dit i morgon så då kan jag plocka upp dom...

torsdag 3 maj 2012

Trappa ner...

Ja, då gäller det bara att komma ihåg vilken sida jag kan gå på...

onsdag 2 maj 2012

Dom är somvargar.

Först skulle titeln på dagens inlägg vara "jag är gud" och handla om glädjen i att skapa. Nu blir det inte så. Inte den här gången. Efter en bra dag tog jag min tillflykt ut till ett naturresarvat. För att bättra på kondisen tog jag cykeln. Väl framme fick jag 5 tonårstjejer efter mig. Jag flydde längre och längre in i skogen men likt vargar var deras gälla röster mig hack i häl. Nu är det tyst. Bara en ekorres smaskande stor fågelsången:)

EDIT: Det var inte en ekorre utan det var insekter.

Och sen angående min kondition så blev det sex kilometer cykling i dag. Det går framåt.

tisdag 1 maj 2012

Som en pigg nittioåring

När jag var "ung" så hände det att jag cyklade. I runda slängar så handlade det om två mil om dagen. I bland mer. Nu på "äldre" dar så har jag blivit mentalt lönnfet. Nu skall det tilläggas att jag är ganska så nöjd med mig min kropp. Den fungerar som den skall och det är ju det viktigaste. MEN i dag tog jag och premiärcyklade. Nu handlade det inte om en eller två mil utan en (1) kilometer. Jag trodde att jag skulle dö. Benen var på väg att gå av. det svartnade för ögonen och jag fick blodsmak i munnen. Nåja, nu överdriver jag ju så klart. Men min kondition är INTE okay. Den får inte godkänt av mig (eller någon annan)
Så nu blir det till att cykla lite oftare. Så nu skall jag lägga mig ner och dö lite grann. Jag får ingen luft.