fredag 29 juli 2011

En formulering

Dom senaste dagarna har jag iklätt mig rollen som Carl Grén Broberg. Tre gånger om dagen tar jag emot besökare som jag visar runt i "mitt" hus. Eftersom huset är ett museum som får man ju så klart inte ha med sig stora väskor. Faktiskt inga väskor alls. När jag tar gruppen som kan vara allt från en enda person upp till tjugo stycken hälsar jag dom välkommna och kör en liten presentation på trappen. När vi kommer in i hallen så sa jag tidigare att det gick bra att hänga av sig jackor och väskor i hallen. Detta sa jag väldigt väligt ochtrevligt och möttes väldigt ofta av evil eye från tanter och med ett krampaktigt tag om handväskan förkunnar dom att dom minsann kan gå ut om det skall vara på det viset.

Det här är något som jag tyckt varlit lite jobbigt att guidningen skall börja med slagsmål och handgmäng.

Men så i går prövade jag ett nytt grepp. Efter att jag kört en kort presentation talar jag om att det är strängeligen förbjudet att ta in väskor i huset. Samtliga väskor skall hängas av i hallen och dom som inte lyder åker ut.
Till min stora förvåning så är det inte en enda som klagat. Alla har glatt hängt av sig sina väskor. Varför är det så?

tisdag 26 juli 2011

Mitt spännande jobb

För den oinvigde så kan mitt jobb te sig föga spännande. Tre dramateserade guidningar om dagen och kaffestuga däer i mellan.

Som i dag till exempel. Tassade till jobbet i duggregn. Efter att jag larmat av och låst upp gick jag och plockade blåbär till en kollega. Sen när dom andra kom plockade vi fram kakor och såklart hittade vi ju en massa dåliga kakor som vi inte kunde sälja. Vi tog ett moget beslut och bestämde oss för att vi kunde offra oss och äta upp dom.

Sen var det dags för dagens första guidning. Vädret skvalrade kanske om att vi inte skulle bli nersprungna. Och mycket riktigt så kom det bara två personer. Ett äldre par där herren hade lite svårt att dölja att han var skruttig. Jag tog emot dom när vi började guidningen. Redan i hallen var mannen tvungen att sätta sig ner för att han blev yr. Huset består av 15 rum så jag förberedde mig på det värsta.

Nedervåningen gick ju ganska bra men sen när vi skulle upp för trappan kom han bara halvägs sen var han tvungen att sätta sig ner. Är man i den åldern så är kanske inte en trappa det bästa stället att sätta sig på. Frun frågade hur det var med honom och han hävdade att allt bara var bra. Efter ca en tio minuters vilande i trappen trodde han att han var redo att gå vidare. Tre trappsteg upp svimmade ha.

Tur i oturen var att det var en liten och nätt gubbe så det var inga större problem för mig att hålla honom. Jag halvt om halvt bar upp honom den sista biten och satte honom på en stol. efter ytterligare en tids väntan gjorde vi ett nytt försök. pauserna blev längre och guidningen bliv mindre och jag hann fundera mer en än gång på vad jag skulle göra om han skulle dö.

En vanlig guidad tur tar ca 45 minuter. Efter en timme och en kvart bestämde jag att det fick räcka med äventyr och avrundade guidningen. När jag suttit och fikat med paret i en halvtimme och herren fått tillbaka lite färg så kände jag att jag med gott samvete kunde lämna dom åt sitt öde.

Nu var det här ju guidning nummer ett på dagen. Jag behöver kanske inte skriva att guidning nummer två och tre också var väldigt intressanta och spännande.

söndag 24 juli 2011

Finfrämmande

Min kära syster kom på besök, med sig hade hon ett monsunregn och sin pojkvän.


Det var ju tur att han var en sån gentleman och la ut sin jacka vid vattenpölarna


Vi tog på oss våra finaste finkläder och gick en liten skogspromenad med goda vänner. Det var ju tur att vi hade så trevligt för annars hade det ju inte varit kul.


När jag kom hem hade jag så klart fått en fästing vilket jag berättade för en på jobbet. Hon tyckte att jag borde ha samma flyt med tjejer som med fästingar. Ojoj, då hade jag haft fullt upp...


Efter kom vi till något som såg ut som ett ryskt litet café, tyvärr var det stängt men namnet "PRÅVSKÅR" måste jag lägga på minnet.


Dagen innan var vi bortbjudna på mat och spel. Det var så trevligt så när vi bestämde oss för att gå för kvällen var det redan morgon.


Vi hade förmodligen trevligare än dom här herrarna. Undrar om dom sms:ar med varandra...

Hur som så har jag haft väldigt trevlig och fastnar jag här uppe så hoppas jag att syster kommer upp igen.

fredag 22 juli 2011

Nederbörd

Regnigaste platsen (årligt genomsnitt) är Lloro i Colombia med en årlig nederbörd på cirka 13 300 mm.
Största noterade uppmätta nederbördsmängden under en 12 månadersperiod är 26 400 mm i Cherrapunji Indien, 1 augusti 1860 till 31 juli 1861. Cherrapunji har även rekordet för en månad, 9 300 mm i juli 1861. Det årliga genomsnittet i Cherrapunji är cirka 11 400 mm.
Under 24 timmar är rekordet 1 870 mm på ön Reunion i Indiska Oceanen 17–18 mars 1952.
Rekordet under en minut är 38 mm i Barst, Guadeloupe 26 november 1970.
Flest dagar med regn/år har Mount Wailaehale, Hawaii med upp till 350 regndagar/år.

Jag kan ju inte låta bli att fundera var Göteborg hamnar på listan...

tisdag 19 juli 2011

Vägen till affären

En av dom första frågorna jag ställde när jag flyttade till Göteborg var, var affären fanns. viktigt, viktigt. Jag fick förklarat för mig att det fanns flera stycken i närområdet att välja på och så fick jag vägbeskrivning till alla. När det är mycket nytt och någon förklarar vägar man aldrig satt sin fot på så kan det bli ganska så rörigt. Affären vid det röda kryset fick det bli. Det var bara raka vägen ner. Inga konstigheter. Dock visade sig att affären var liten och prisserna var stora. Av ren lathet har jag gått dit men eftersom det svidit så i plånboken så bestämde jag mig för att leta upp en annan större affär. Jag gick enligt den blå linjen och hittade tillsluten affär som hette Leffes livs och i princip var ett hål i väggen där man kunde köpa ost och äpplen. I dag gick jag enligt den gröna linjen och hittade en stor affär. Så nära men ändå så långt borta.

Trött

Så vansinnigt, gruvligt toktrött. Fem minuters sömn är alldeles för lite för den här kroppen. jag gick och la mig vid skaplig tid och försökte sova. Men benen ville inte. Det var varmt, jag kastade av mig täcket. Det kliades överallt Månen tittade in genom fönstret. Månen gick i moln. Det blåste kallt. två katter bråkade, Fiskmåsarna (Återkommer till dom senare) Skränade och skrek. Jag kollade mailen, drack vatten tog en långpromenad i rummet och ritade en teckning. Men någon sömn blev det inte. ojojoj, vad jag är trött...

måndag 18 juli 2011

Ett hot.

När jag har en hel sida med inlägg utan en enda kommentar så slutar jag att blogga. Så det så. Kom inte på något annat att skriva om i dag.

fredag 15 juli 2011

Repris

Som jag tidigare bloggat så motarbetar mitt hår min look. förmodligen för att jag försöker dressera det med hårspray. Då blir det så här.



I dag gick jag till jobbet igen, fast jag var ledig. Dessutom drömde jag en mardröm om mitt gamla jobb. kontrast?

Monsunmorgon

I morse när jag vaknade kände jag mig som ett gammalt ånglok. Utan ånga då. Dessutom föll det rengndroppar stora dom ponnyhästar utanför. Spännande att gå 2 km i ösregn? Utan paraply. Men när det var tid att gå så lättade regnet tillfällig. Med raska steg traskade jag till jobbet samtidigt som jag funderade på vad jag kunde glömt. När jag klivit över tröskeln kom jag på att jag glömt matlådan. Nu var det dessvärre inte tröskeln hemma utan den på jobbet. Vad göra? Utan att ta en diskussion med mig själv gick jag hem och hämtade matlådan. Tur att jag har ett så bra jobb.

Återköp?

Faust. Faust var en snubbe som utan att veta bättre sålde sin själ till djävulen. Man kan ju tycka att det var en aningens oförsiktigt. Inte hade väl du gjort något så klumpigt? Eller?
Jag skall minsann tala om att det är lättare än vad man kan tro.

Faust låter nästa som fast.

När jag jobbade som målare fick jag lära mig en sak. Att jag inte var vatten värd. det spelade ingen roll hur mycket man slet eller ställde upp för kom det någon som kunde göra jobbet billigare så så kastades man bort snabbare än ett par skitiga kalsonger. Klart att jag blev lite förvirrad och förkrossad. Jag försöker ju alltid göra mitt bästa. Det var många i min omgivning som sa att jag skulle gå med i facket. Måleriförbundet skulle minsann hjälpa mig (Efter att jag skrivit på ett kontrakt och så länge jag betalade en fet summa i månaden)
Vad gör man i ett sådant läge? Jag skrev på kontraktet. En tid senare fick jag tillbaka jobbet. Självklart har jag inga bevis på att det har med facket att göra. Jag antar bara.

Ett år senare så var det dags igen för "kalsongbyte" den här gången visste jag ju vad jag skulle göra. Jag ringde till facket och beklagade mig. Dom skulle återkomma och plötsligt stod jag där utan jobb. inte ett jobb från herrarna som tidigare så flitigt hytt mot näven.

Utan jobb blir det ganska så svårt att betala den höga avgiften (Jag undrar vad den går till?(hålla värmen kanske...))
Men några få undantag har jag inte hållit i en pensel sen januari så jag tänke att det kanske kunde vara läge att lämna förbundet (med djävulen). Något som tydligen inte var så lätt. För det första så kunde man inte göra det i telefon. Någon annan kunde ju göra det i mitt namn. Har svårt att tänka mig att någon skulle gå ur facket i mitt namn. Vem skulle vilja spara pengar åt mig? Nåja, dom skickade hem ett papper som jag skulle fylla i. Som om inte någon annan skulle klara av att fylla i det...
Som om det inte var besvärligt nog så tar det ett HALVÅR innan man blir utsläppt.
okay. Lite matematik på det. Avgiften är på ca 500:- i månaden på ett halvår går det 6 månader vilket skulle innebära att jag i princip kastar bort 3000:-

3000:- är väl inget för en arbetslös?

Så vad har jag lärt mig? Jo, hur man än vänder och vrider på det hela blir man lurad och blåst. Precis som Faust

torsdag 14 juli 2011

Lite skryt

Jag har gjort en animerad film på min ipad med hjälp av ett program som heter Animation creator HD. En liten stund efter att jag lagt ut den på Youtube fick jag mail från skaparna av programmet och undrade om dom fick twittra den! gissa om jag blev glad. Nu skall jag göra nästa :-)

Romantik.

Nu skall jag skriva ett ickebittert inlägg. uppfattas det som bittert är det verkligen inte min mening. Nu, till inlägget.
Jag låg inne på mitt rum och tittade på en dokumentär om FBI när det plötsligt knackade på dörren. Utan att ha jort något mer än att tittat på dokumentären kände jag mig jätteskyldig. När jag öppnade så var det Emmelies (Hon jag är inneboende hos) pojkvän som knackat. Han frågade om jga var tillgänglig. Tillgänglig? vad menade han med det? Vad var han ute efter? Jo, han ville ha hjälp att sätta upp en skyllt hallen. Den skulle sitta på lampan och han viste inte riktigt hur han skulle bära sig åt. och undrade om jag kunde hjälpa honom. Allt var väldigt osammanhängande. Men när jag läst på lappen så förstod jag att han skulle överaska Emmelie med lite romantik. Igentligen var det hela en dag för tidigt. Hon skulle jobbat i dag och ham själv hade varit ute och festat med kompisar (kanske därför det var så osammanhängande) Som en halvyr höna snurrade han runt. Här behövdes det någon som kunde styra upp det hela, någon romantiker. Jag skickade in honom att göra iodning sovrummet samtidigt som jag gjorde en liten sallad, dammsugade och diskade. När jag var klar med det sa jag åt honom att tända lite ljus och sen drog jag mig tillbaka in i mitt rum. Nu sitter dom och gullar i vardagsrummet så det blev nog lyckat. Hur hade han klarat sig utan mig?



Kannibal?

Är man kannibal om man åter svensk?

onsdag 13 juli 2011

Inte helt alldeles lätt...

Den 24 juni skulle jag åka ner och fira midsommar med mina föräldrar. Med en viss misstänksamhet gav jag mig av. Tidigare kollektivresor hade blivit både jobbiga, otrevliga och dyra. Jag vaknade kl fyra och gav min ner till göteborgs centralstation. Där löste jag en biljett efter att jag nograt försäkrat mig att det var rätt. Jag både dubbelkollade och trippelkollade. Tågresan gick bra, utan några som hellst missöden (vad jag minns) Slutstationen var lunds central där jag skulle byta till buss. Trött och hungrig ställer jag mig vid hållplatsen och väntar. Det gjorde även 133 478 andra människor. Inte kunde jag ana att alla dom skulle på samma buss om jag. När jag såg den pulserande blodådran i busschaufförens tinning började jag, som alla andra att tränga mig. Först fick jag upp ena foten på trapsteget och sedan den andra. Jag var på bussen och biljetten som jag redan löst viftade jag framför den högröda chaufförens ansikte. Det hjälpte inte. Jag fick kliva av ivrigt påhejad av den ilskna folkmobben bakom.
Jag är en snäll kille så jag gick in på recesentret för att be om hjälp, jag hade ju trotts allt biljett hela vägen.

Senare insåg jag att dom bakom mig inte var lika snälla och förmodligen slagit ner den stackars busschauffören och kapat bussen för jag var den enda som var inne på resecentret.
Jag frågade dom hur jag skulle lösa det hela. Till svar fick jag att det gick en buss om två och en halv timme. Midsommar och sitta i Lund på stationen. Hur kul är det? Allternativet var att ta en taxi. Så det gjorde jag.
959 kronor senare var jag framme i Simrishamn och kunde fira midsommar. Men nu slutar ju så klart inte problemen där.


Väl tillbaka ringde jag till Skånetrafiken och fick förklara det hela. Med spelad medkäsla så lovade damen att hon skulle skicka en liten blankett som jjag sen skulle fylla i och på så vis få tillbaka mina pengar. Några dagar senare trillade det ner två stycken röda reklamationsblanketter. För att inget skulle bli fel ringde jag till skånetrafiken och frågade hur jag skulle fylla i dom. Till svar fick jag att jag inte alls skulle fylla i dom efterso det var fel. Jag skulle ju ha den vita vilket han lovade att han skulle skicka med en gång.
En vecka senare ringde jag till skånetrafiken och bad om dom vita blanketterna. I dag kom dom och för säkerhets skull så ringde jag till skånetrafiken och frågade hur jag skulle fylla i dom. Nu är dom ifyllda och ivägskickade.

I dag är det den 13 juli. Den 24 juni skulle jag åkt med skånetrafiken men fick ta taxi. I fortsättningen blir det bil.

måndag 11 juli 2011

Hur går det här?

Västtrafik har ju inte gjort sig kända för att vara smidiga. Jag personligen har inte lidit så mycket av det. En gång var linjen avspärrat på grund av någon fotbollsmatch, men det kunde ju inte dom rå för. Och en går ropade föraren ut: Hoppsan, jag råkade ta fel spår så vi hamnar någon annanstans.
Västtrafiks biljettsystem tyckte jag var himla smidigt och enkelt. Man klev bara påvisade kortet för maskinen och sen var det bra med det. Trodde jag. Tre olika människor med högre utbildning försökte förklarar för mig hur det fungerade utan framgång. För det första så finns det olika maskiner som fungerar olika sen skall man veta hur många zoner man passerar och knappa in det lite kryptiskt sen skall kortet visas både vid på och avstigning och är man fler så är det en annan procedur. Tror jag. Fast jag vet inte alldeles säkert. När jag såg det här hindret så blev jag lite imponerad att dom faktiskt tar sig fram så ofta som dom gör. Nu är det bara att hoppas att biljettsystemet blir lite smidigare.

söndag 10 juli 2011

Håribelt Part 2

Efter veckor var fysisk misshandel av mitt hår i form av vax och spray bestämde mitt i vanliga fall vildvuxna hår att ge igen



Varför har det lagt sig så här?! Vad har jag gjort för ont?

Dåligt

Tycker nog att det bloggas lite dåligt här. Ja, det bloggas dåligt över lag.

lördag 9 juli 2011

Tjuren vid hornen

Jag gillar inte att stå i kassan. I dag skulle jag varit ledig men nu är jag har ändå. I bland måste man ta tjuren vid hornen.

fredag 8 juli 2011

Mitt jobb.

Ja det är bara några sekunder. Det måste upplevas live.

måndag 4 juli 2011

Finfrämmande

Mina kära föräldrar har varit på besök. I det stora hela har det varit en kanonhelg och väldigt trevligt.

Fast det var nära att det inte blev något alls. Eftersom det inte bara var mamma och pappa som tänkte åka till Göteborg utan även Bruce Dikinson, James Hetfield, Dave Mustaine, Tom Araya och Charlie Benante med respektive band så blev det plötsligt väldigt trångt på alla vandrarhem, hotel och över allt. Jag prövade allt och sista utvägen fick bli att dom skulle bo i mitt lilla rum som jag hyr.
Första dagen när dom kom upp fick jag lära mig hur kissinödig man kan vara och ändå åka spårvagn. Jag passerade den gränsen och var tvungen att kliva av lite tidigare. Om jag säger som så så är det i allafall en buske i göteborg som inte kommer torka ihjäl på hela sommaren. Sen gick vi hem. Eftersom vi var ganska så trötta så la vi oss till rätta. Mamma och Pappa på golvet och jag i min säng.


Det var ganska så varmt i rummet men inte rent det värsta. På morgonen berättade mamma att hon under natten upptäckt att hennes liggunderlag läckte. luften pös ut och golvet var ganska så hårt. Pappa var inte heller helt nöjd.
Jag tyckte nog att dom var lite gnälliga men eftersom jag är en förespråkare för demokrati så föreslog jag att vi skulle rösta.



Demokrati är ett jäkligt dumt påfund tycker jag. Jag förstår inte hur jag kunder förlora den röstningen.

För att sumera hela helge som tycker jag att den varit kanon och det var jättetrevligt att ha mamma och pappa på besök men nästa gång får dom nog ta in på ett vandrarhem.