coolve

ca tre minuter in... håll ut...

World Science Festival 2009: Bobby McFerrin Demonstrates the Power of the Pentatonic Scale from World Science Festival on Vimeo.

småreligiös

I dag har jag varit och tittat på kyrkor. det var spännande. Först var jag lite tveksam men när jag hörde att dom skulle bjuda på mat var det ju inget att tveka över.

Plopp sa solen

Så var det då soluppgången. Jag trampade ner till stranden kl 04:20 med kameran över axeln och kaffet på pakethållaren. väl på plats fick jag, tillsammans med en yr och morgontrött häger se hur himlen skiftade färg. Vackert var det men fy vad kallt, och blåsigt. plötsligt var hägern borta och det var ljust. ingen sol hade dykt upp. Den skulle visat sig kvart över fem och nu var klockan nästan halv. Jaja, alla har väl rätt till att försova sig tänkte jag. Har man kommit upp i tid varenda morgon i 4,6 miljarder år så har man kanske rätt att försova sig ett par minuter. Jag brände av dom sista bilderna på minneskortet innan jag skulle packa ihop. Då ser jag en liten, liten prick kika fram över horisonten. vips var solen uppe och jag hade bränt ut mina ögon. aj, vad snabbt det gick. men fint var det.

Kan ni tänka er.

Jag var ju ute och fotade soluppgången i morse (mer om det senare) Men på vägen hem stötte jag på ett helt gäng. finns lite över allt i stan,. trevliga killar...

Ja då var det dax igen

Nu sitter jag här igen. Men den har gången är det sol upp gången som gäller. Gå upp 4 en lördag? Är det vårt det? Jag tycker synd om alla som inte är med.

Miss

I dag slute jag bloggat kl 12:34 eftersom det med dag månad och år hade blivit: 123456789. Men jag missade det så nu är det bara att vänta till nästa gång. När blir det? För övrigt är det min nya kollega på bilden.

Öh

Jag skall ta en bild. Jag har planerat i flera dagar och nu är jag på plats. Nu skall jag bara invänta rätt ögonblick. Av någon konstig anledning har en familj från blekinge ställt sig framför kameran...

hoppsan

I dag så lämnade jag målaryrket för en stund för att agera glasmästare och snickare. Den "riktige" glasmästaren och jag åkte i väg för att göra en insatts. Redan hemma på verkstaden blev jag påmind varför jag lämnade min glasmästarkarriär bakom mig och gick över till måleri. när vi skulle lasta bilen fick an som så många gånger förr galopperande magkatarr.

Väl på plats så stod han för 40% av snacket tanten för 45%, gubben för 4,8% och jag för resten. Jaja, jag jobbar bäst själv. Vid lunch bjöd dom på ostbullar med ost. Där fick jag reda på att gubben hade haft minst två hjärtinfarkter och legat mer på sjukus än varit hemma. Men nu mådde han bra. Tillbaka till jobbet, tillbaka till det eviga snacket. Min kollega och tanten går in i huset. Jag står uppe på en ställning och sågar bort ruttet trä i en karm, gubben står bakom och iakttar mig. Jag vill hem, är trött. hör pladdret där inne, skvaller, gnäll. Jag försvinner i egna taankar när jag plötsligt hör en dov duns. när jag vänder mig om ser jag hur gubben ligger ner på gräsmattan med huvudet på ett betonglock. Tusen miljoner tankar far igenom huvudet. hjärt och lungräddning, mun mot munmetoden, hjärtinfarkt, 112. jag galer på tanten att hennes gubbe har trillat varpå hon frågar vem.

Jag förbereder mig för lite gubbhångel och svingar mig ner för ställningen. När jag kommer fram till gubben ser jag att han har puls. För säkerhets skull känner jag efter. Efter något som känns som en evighet kommer tanten och min kollega spatserande och efter ytterligare en stund vaknar gubben till. Det är bara dom starka medicinerna som busat. Allt är lugnt men tanten är uppenbart skärrad. min kollega får en jäkla fart och på bara ett litet kick är vi klara med jobbet och åker där ifrån. vad säger man? vad gör man?

Spännande

Detta är en spann med kitt. Och nej, det är ingen som har kastat handgranat i den. Jag har en kollega som tydligen skall nå ner till botten på kortast tid möjligt. Och gissa vad, det är inte bara i kittspannen djupgräver utan även i smör, leverpastej ja, allt man kan gräva i. Dessutom använder han samma kniv i köket. Så förutom ett avgrundshål i smöret kan man även finna leverpastej, marmelad, brödsmulor och annat smaskigt. Jag skall kanske vara glad att han inte använder kittkniven också...

Jag är normal

Min syster brukar påpeka hur jag placerar benen när jag står still. Men nu har det minsann visat sig att det är fler som kan stå avslappnat.