Min arbetsplats

Känns inte så illa;)

Här bor jag!

Fram till på torsdag i alla fall. Det är inte så illa som det ser ut. Det är faktiskt riktigt mysigt. Nu skall jag ut och se om jag hittar någon mat.

Förvirrad.

Visst känner jag mig lite förvirrad men jag inser att jag ser förvirrad ut när göteborgarna snackar engelska med mig.

Dagens äventyr

Först på förmidagen skulle jag lämna iväg två nycklar. När det uppdraget var utfört så skulle jag packa två väskor med allt jag kan tänkas behöva under tre månaders tid. Tredje försöket fick jag nästan med mig allt.
Sen var det till att kasta sig iväg till tåget. Nere på stationen skulle det lösas biljett. Från simrishamn till Göteborg. Reskortet gick inte. Då prövade jag med visakortet. det gick inte det heller. Lite kallsvättig släppte jag förbi dom bakom i kön. Till min stora glädje fungerade det inte för dom heller och vi gick och hämtade en tågvärd. Jag blev ombedd att pröva till malmö bara. Först med visakortet. Det gick fortfarande inte. sen prövade jag med reskortet och då gick det!

På tåget så började jag fundera på varför det inte fungerat. Mitt reskvitto förklarade att pengarna på reskortet precis räckt till Malmö. Men visakortet då?

En snabb koll på min internetbank avslöjade 92ören. Det kommer man inte så långt på.
Så det var bara till att föra över pengar innan jag landade i Malmö.

Där väntade nästa utmaning. Varför är det ingen som sagt att dom byggt om stationen?
Till slut hittade jag mitt spår och klev på. Nu skulle det läsas.

Jag tycker att det kan vara trevlig med musik. Men kanske inte högt på tåg och kanske inte tre låtar samtidigt.
Jag bestämde mig för att sova hela resan istället.

Framme på Göteborgs Centralstation ösregnade det och ett var telefonnummer var den enda ledtråden jag hade. Jag ringde och fick reda på spårvagnsnummer och hållplats Där fick jag en nyckel och en karta. En spårvagn, en buss och en liten promenad senare var jag framme vid delmålet. I morgon är det vilodag innan resan fortsätter.

Hallen (DAG 191)

Jo, den har ju varit klar ett tag. Men jag har glömt att blogga om den. Min bänk med förvaring och golvlisterna. Nu är det bara en dyna som fattas.

ärliga jag

I dag var jag nere på bokhandeln för att köpa en bok (obviously). med mig hade jag ett presentkort på 400 kr. Boken jag hittade kostade 398kr. Tjejen som stod där var både nyvaken och ny i branschen. Eftersom hon inte visste hur presentkort fungerade hämtade hon en veteran i butiken. På bästa pedagogiska vis började hon att förklara lugnt och sansat hur det hela fungerade. Hon var så upp i sin undervisning så att hon inte noterade att det faktiskt var draget 198 kr från presentkortet vid ett tidigare tillfälle.
Så klart sa jag till och betalade mellanskillnaden.

Sen var det dags för den stackars praktikanten att slå in paketen. Hur skall man göra som kund när expediten uppenbarligen aldrig har slagit in ett paket tidigare? Skall man hjälpa dil fysiskt eller verbalt eller skall man titta åt ett annat håll och låta dom hållas?

Nåja, det löste sig till slut och jag kom hem lite fattigare men precis lika ärlig som innan.

En dator fattigare...

Jag skulle kalla det avgiftning. Ingen dator på tre månader nu. Hur skall detta gå?

Blåbärspaj.

Snubblade över ett recept som jag så klart var tvungen att pröva.

"Ta bär/frysta eller färska spelar ingen roll. Smält125g smör, 1 1/2 dl socker, 2 dl vetemjöl, 1 tsk bakpulver tillsammans i en kastrull. häll/bre det över bären o in i ugnen ca 10-15 min i 200-225 g."

Jag råkade ha en liter blåbär hemma...

Tillbaka till framtiden.

Jag hade visst fått brev from mig själv. Lite kul sånt där. Undra om jag kommer gratulera mig själv nästa år också.

Jobbigt ibland

I söndags ringde Linda till mig. Hon och tina höll på att riva lite och hade två frågor till mig. Självklart åkte jag dit för att svara på dom.

Synen som mötte mig fick mig att tveka på om det hela någonsin skulle bli klart. Här behövdes en arbetsledare.


Först så satte jag Liam i arbete.

Och Minna

Och Thilde
När jag lät piskan vina över barnen så såg Tina sin chans.

Något som det andra arbetsstyrkan anammade snabbt.


Tillslut gav jag upp och fotograferade fåglar istället