Här om aftonen blev jag uppringd (åh, vad dom jagar och drar i mig) Det var dags för Wallanderinspelning igen. Jag skulle spela Estnisk gästarbetare. Som vanligt Så var dom ute i "god" tid. Som tur var fick jag ledigt från jobbet. Jag jobbade på förmiddagen och stressade sedan iväg till Ystad i bil. På vägen dit fred jag på ljuset och drog mig till minnes sist jag hade gjort det. då glömde jag ljuset på med allt vad det innebar. Det skulle jag inte göra den här gången.
Väl i Ystad lyckas jag hitta en parkering och svär lite över att jag inte har pengar till parkeringen. Efter att ha snurrat runt i bilens interiörer får jag hop pengar och betalar. Älgakliv iväg till inspelningen.
Har ni varit på filminspelning någon gång så vet ni att det är mycket väntan och lite inspelning. I dag var det väntan från 12:30 till 17:00. Då fick vi reda på att dom inte skulle hinna med våra scener. Så det var bara till att lubba iväg till bilen igen.
I samma millisekund som jag sätter nyckeln i låset kommer jag på ljuset. Jag vrider om nyckeln . Inget händer.
Hade nu någon passerat utanför hade dom sett en fullkomligt rosenrasande statist i full färd med att misshandla ratt och annat i bilen. När jag lugnat mig klev jag ut ur bilen och såg mig om.
I Ystad bor det ca 17 286 invånare. Minst hälften av dom bör ju ha startkablar. Men absolut ingen av dom befann sig på parkeringen.
Plötsligt får jag syn på ett bekant ansikte! Jeanette Wrangborn. Min hjältinna räddade mig. Två startkablar senare var jag på väg hem en halv arbetsdag fattigare men ett äventyr rikare. Tack igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar