fredag 3 september 2010

Inte så smart va?

Jag har två chilibuskar i min lägenhet. En som ger paprikaliknande, orange frukter. Dom smakar sådär. lite halvmesigt. Man kan utan problem trycka i sig dom hela.

Från början hade jag två sådana plantor men den ena gav jag bort till en på jobbet. Som tack fick jag en annan liten chiliplanta. Han snackade något om att det skulle vara världens starkaste. Det var bara en liten, liten planta, men jag vårdade den och den växte upp. Det kom en massa blommor på den som jag pollinerade. En dag satt det små gröna frukter. Glad berättade jag hela händelseförloppet för snubben på jobbet.

Lång tid senare hade dom små gröna frukterna inte vuxit något alls fast nu var dom röda. Stora som förkrympta ärtor fast röda. Lite besviken var jag nog.

Häromdagen så var det en annan på jobbet som sa att han minsann kunde äta en sån liten frukt. Utan problem. I dag hade jag med mig två stycken.

En stund senare kom han och gav mig den ena och hävdade att han ätit upp den andra. Jag frågade om den var stark och han sa, ja, ganska så. Efter en viss tvekan stoppade jag den i munnen och bet, det knastrade till av kärnor. Den var inte stark.

Den var stark så in i helvete! Jag trodde hela huvudet skulle brinna upp och tårarna sprutade. Samtidigt håller han fram den andra.

Om jag kände mig lättlurad. Ja kanske lite. Nu två och en halv timme senare bränner det inte så mycket i munnen längre...

2 kommentarer: