En lyckad kväll.

När jag flyttade hemifrån bestämde jag mig för att jag skulle bjuda mina föräldrar på mat. Först så skulle jag bara renovera lite. Och åren gick. Nu för ett par veckor sen bestämde jag mig och ringde mamma och pappa. Jag hade en vecka på mig att förbereda mig. Dagarna gick och jag tyckte att jag hade gott om tid. Någon dag innan bjudningen ringde jag och skulle dubbelkolla. Det visade sig att mamma hade missat att notera det och råkat dubbelboka. Helgen därpå var det annat och sen var det ytterligare något annat. Tillslut hittade vi en lucka som vi bokade in.

Nu hade jag plötsligt massor med tid på mig. Nu började jag planera på allvar. På måndagen skulle hallen städas, på tisdagen toaletten onsdagen var det rummet och torsdagen skulle maten lagas och köket städas. Lugna puckar. Trodde jag.

För när måndagen närmade sig så var det ju ganska gott om tid. jag skulle nog kunna städa toalett och hall samtidigt. På tisdagen så var ju lägenheten inte större än att jag skulle kunna städa allt på onsdagen. På torsdagen, efter jobbet inser jag att jag inte förberett något alls och lägenheten såg ut som sju svåra år, hej kom och hjälp mig. Jag visste inte ens hur vi skulle sitta. Det var bara att sätta igång och laga mat.

Först var det efterrätten. inga problem där inte. Sen skulle jag ta mig an huvudrätten och förrätten.
Förrätten skulle vara kavringssnittar. Då måste man baka ett bröd först. Hoppsan, jäsning över natten. Av deg 1. inget snabbbröd precis. första degen var väldig lös märkte jag när det sprutade soya och sirap i hela köket. När jag skulle göra huvudrätten ville inte pajstuvningen hålla sig i formen.

Panik.

Fredag kväll. Direkt efter jobbet var det bara till att tokstäda. Tänk vad mycket saker man inte har någon bestämd plats för.

Tillslut var jag klar och föräldrarna dök in.

Jag kände mig himla nöjd sen. Blev sugen på fler bjudningar. Skulle kanske höra med grannarna...