När jag var liten var jag dagbarn hos min farmor. Det var väldigt trevligt. Tyckte jag. Jag hoppas att farmor och farfar tyckte det också fast jag i bland slog sönder saker. Och jag minns att jag aldrig vill gå hem när mamma eller pappa kom för att hämta mig. Jag vet faktiskt inte varför.
Jag kommer ihåg när farmor skulle läsa saga för oss. Vi satt i en soffa och farmor läste högt. Rätt vad det var så kunde hon sluta läsa mitt i en mening. då hade hon somnat. Då gav man henne en armbåge i sidan och så fortsatte hon där hon somnat. lite som en gammal "tjock-tv" när bilden inte var till belåtenhet så slog man den i sidan.
I dag, ett tjugotal år senare så sitter jag och hjälper mamma med datorn och plötsligt vaknar jag av att hon petar mig i sidan. Jag hade somnat sittandes på en stol.
Jag börjar bli gammal...
Underbart! HAHA! :)
SvaraRadera