målare

Jag jobbar som målare på ett måleri. Målare, dom stryker på färg och skrapar ner färg, i bland händer det att dom spacklar och tapetserar. I morse när jag vaknade så visste jag att jag hade ett tjugotal fönster att skrapa, slipa och måla. det var jobb som skulle räcka. mer än väl. Nu är jag hemma och inser att dan inte blev precis som jag hade föreställt mig. först skulle jag göra tre hyllor av trådråglas. det går snabbt och lätt. sen var det fyra fönster som skulle glasas och kittas. Ja, det gick också ganska snabbt. Sen kom det in en engelsktalande snubbe som skulle hämta sitt takfönster som skulle vara klart. efter ett par sekunders snurrande så hittade vi det.
Och det var inte klart. Inte ens lite klart. Skall sanningen fram så var det inte ens påbörjat. Lite konstigt tyckte vi båda eftersom han hade blivit lovad att det skulle vara klart i dag eftersom han skulle åka till Stockholm. Ajdå tänkte jag. Småilsk åkte han hem utan fönster efter att jag svurit dyrt och heligt att jag skulle forska och ta reda på vad som hade hänt och ringa honom inom 59 min. Det fanns direkt två misstänkta. Chefen och glasmästaren. Efter ca 713 telefonsamtal. Kom jag fram till att jag skulle vara tvungen att lösa det hela själv på alldeles egen hand. Dom skylde på varandra. Smart.

Takfönstret var ett sk. isolerglas (vet ni inte vad det är så får ni slå upp det) Efter att ha övat på alla svordomar jag kan så byggde jag mig ett eget isolerglas. Han blev hur nöjd som helst och lovade att aldrig återkomma och i fortsättningen lämna allt till ett annat glasmästeri.


Vad lärde vi oss av detta?