Jo, det bar så att en närstående till mig skulle övningköra inne i stan. Eftersom personen i fråg sov så djupt så till och med en vampyr hade blivit grön av avund så knackade jag lite försiktigt på dörren och frågade om han hade koll på tiden. Grymtningen som jag fick till svar tolkade jag som ett: klart som fan att jag har koll.
Tyst som en mus tassade jag därifrån. En liten stund senare så ställde min mor samma fråga. Hon möttes av ett åskmoln. Spotta, fräste och slog hälarna i golvet. När hon frågade hur han tänkt ta sig in fick hon sig en mindre avhyvling. Klart som fan att han hade koll på allt. Trodehon att han var alldeles dum i huvudet. Med en smäll, drog han igen dörren och gick till bussen.
Strax efter gick även min mor iväg. Kvar satt jag själv och njöt av frukosten. En liten stund senare kom det lilla åskmolnet med koll tillbaka. Det gick visst ingen buss...
Nu var ju frågan hur jag skulle ställa mig till det hela. Självklart körde jag in den lille krabaten.
Jag ritar ju teckningar till alla mina vänner på facebook när dom fyller år. Som en rolig grej. När teckningen är klar så publicerar jag den i födelsebarnets logg vilket oftast uppskattas.fast här om dagen fick jag ingenting. Ingen tumme upp. Inget alls. Till saken hör att alla andra fick någon bekräfterlse vilket retade mig till vansinne. Nä, jag skulle minsann ta bort personen från vännerlistan, kanske skriva ett ilsket brev. Eller ringa ock skälla...
I dag upptäckte jag att att bildernas sekretess bara tillät mig att se dom.
Hoppsan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar