Ett hundäventyr

Jo, så här är det. Mina föräldrar har två hundar, borderterrier. Yster och Fia heter dom. Yster är mamma till Fia. Ysters favoritsyssla är att sova. Och hon gillar inte hinder som är högre än en mattkant. Yster drar man alltid efter sig när man är ute och går.

Fia påminner lite mer om tiger i nalle Puh. Hon springer fram och tillbaka och så här på hösten har hon fullt upp att döda alla löv som inte ligger still.

I går var jag ute och gick med dom. Jag gick ganska långt längs stranden och varje gång det dök upp ett grästrå som var lite för högt blev Yster besvärad. Hon ville hem och lägga sig. Tillslut kom jag fram till en liten bänk nere vid stranden. Lite halvhjärtat knöt jag fast hundarna och hoppade själv ut på stenarna för att fotografera.
När jag kom tillbaka satt Fia snällt på bänken och väntade men Yster var borta. Detta var bortom all logik. Skulle någon av dom rymma så var det Fia och inte Yster. Jag ropade och visslade men hunden var borta. Jag gick vidare och funderade på om jag skulle bli alldeles arvlös samtidigt som jag ropade på hunden. Jag vände om och gick tillbaka. Fortfarande ingen hund. Paniken steg.
Tillslut bestämde jag mig för att gå tillbaka till bänken och leta därifrån. när jag återvänt så ser jag något hårigt som ligger under bänken och tittar på mig. Ysters koppel hade bara trillat ner när hon lagt sig under bänken och där låg hon och undrade vad i tusan jag sysslade med.