Liams karta

Jag skall få en karta. Jag har inte hämtat den än men jag vet precis vad jag skall göra med den. det har jag funderar på under hela dagen. Det är en viktig karta så därför gäller det att jag är väl förberedd.
Jag måste packa en ryggsäck. Där skall jag lägga:

° Ett långt och starkt rep. Rep är alltid bra att ha med sig.

° En kniv. Också mycket viktigt.

° En filt. den kan jag bygga vindskydd av eller bara ha om mig om det skulle bli kallt

° En spelkula i glas. Ni vet en sån med en liten färgad grej inuti.

° En flaska med vatten. också väldigt viktigt.

° 3 vaxljus.

° en knappnål.

° och ett nybakat bröd.

Där har jag nog fått med allt viktigt.

När jag hämtat kartan skall jag ge mig ut i skogen. Det kommer att vara tidig morgon så dimman kommer att ligga som ett tjockt duntäcke över ängarna för att slutligen fransas sönder av skogens stolta trädstammar. Solens första modiga strålar kommer kasta sig genom lövverket och måla marken med ljus. En duva kuttrar i ett träd och långt borta hörs en näktergal. Jag tittar på kartan för att förvissa mig om att jag är på rätt plats. Det är jag ju förstås.

Väl framme vid skogsbrynet plockar jag upp filten och slår den om mig. Det är en kall morgon. Jag tar och kliver in i skogen. En morgontrött ekorre får syn på mig och snubblar därifrån. Till en början är det ingen svår terräng, glest mellan träden och öppen mark. Löven prasslar under mina fötter. Ju längre jag går desto tätare och mörkare blir skogen. Tur att solen håller mig sällskap. Jag kommer fram till en liten bäck som glatt ringlar sig genom skogen. Vi slår följe en bit. Jag börjar vissla en liten melodi ackompanjerad av bäckens porl. Det är samma melodi. Efter en stund skiljs våra vägar jag skall vika av och bäcken fortsätter på sitt håll.

Nu har solen solen placerat sig alldeles ovanför mig. Marken är varm och skuggorna har gömt sig under sina herrar. jag stoppar ner filten i ryggsäcken eftersom solen har lagt en värmande stråle på mina axlar.

Jag kollar på kartan igen. Nu är jag snart framme vid första målet Jag skulle vilja skynda på men min mage är av en helt annan åsikt. Efter en kortare diskussion inser jag att magen är den förnuftiga igen. Jag stannar till vid en liten sjö. Lägger av mig ryggsäcken och plockar upp kniven. I närheten växer en hasselbuske. Jag skär av två käppar. Den ena fäster jag en bit snöre i båda ändarna. Jag letar även upp en bit Tall och en liten käpp bok. Efter en stunds trixande har jag tillverkat en eldborr. ett utmärkt redskap om man behöver eld. Efter ytterligare en stund har jag en härlig brasa som knastrar och sprakar. den andra hasselkäppen fäster jag en bit snöre på som en snara. Jag smyger ner till sjön och sticker ner snaran. Efter en stund har jag lyckats fånga en gädda. Jag tillreder gäddan och avnjuter den tillsammans med en trollslända som slagit sig ner på mitt knä. Han har sin vackraste smaragtkostym på sig.

När jag ätit upp får jag syn på en liten spindel som kämpar sig fram genom gräset. Mätt och belåten lägger jag mig tillrätta för att studera den lilla gynnaren. Det såg tungt ut att ta sig fram i det höga gräset. Mina ögonlock blir tunga och det dröjer inte lång stund innan maten i magen och den långa vandringen skickar en saltad räkning i form av sömn. Jag somnar till eldens sprakande.

Jag känner att det är någon som kliver på mig och slår plötsligt upp ögonen. Till min stora förvåning stirrar jag rakt in i ögonen på en chockad sumphöna. Hon ger ifrån sig ett hårt Koä koä innan hon flyr hals över huvud. Solen är långt inne på andra halvlek och jag förbannar mig själv. Elden har brunnit ut så jag packar snabbt ihop mina tillhörigheter och ger mig raskt av efter att ha kastar ett öga på kartan.

Solen har gjort sig i ordning för att knoppa. skuggorna är långa och ståtliga. Jag hör två arga igelkottar ha en häftig diskussion, förmodligen något politiskt. då plötsligt, När jag står på toppen av ett backkrön och spanar ner över en trädbevuxen dalgång får jag syn på mitt första mål. En enorm sten som isen plockat med sig som souvenir men sedan tappat i sin iver att undkomma solens strålar. Stenen har delat sig rakt av och dom båda halvorna ligger som spegelbilder av varandra. Hade Jag inte haft kartan hade jag förmodligen bara gott förbi. Men nu visste jag hur viktig stenen var. Jg nästan småspringer ner för slänten och kommer andfådd fram till portalen. för det är precis vad det är. En portal till mina äventyr. Jag håller kartan i ett krampaktigt grepp och går in mellan stenhalvorna. Jag känner hur en vind smeker min kropp. Jag tittar ner mor mina fötter och ser hur dom sakta försvinner likt fröerna på en maskrosäng. sakta men säkert försvinner jag. Jag är inte rädd. Jag har ju Liams karta. Efter en stånd är hela jag borta och kvar är bara en enorma stenen.

Vad är det som väntar på andra sidan?