Jobbigt ibland

I söndags ringde Linda till mig. Hon och tina höll på att riva lite och hade två frågor till mig. Självklart åkte jag dit för att svara på dom.

Synen som mötte mig fick mig att tveka på om det hela någonsin skulle bli klart. Här behövdes en arbetsledare.


Först så satte jag Liam i arbete.

Och Minna

Och Thilde
När jag lät piskan vina över barnen så såg Tina sin chans.

Något som det andra arbetsstyrkan anammade snabbt.


Tillslut gav jag upp och fotograferade fåglar istället

Jag gillar Markus.

Vår relation har varit ganska så slitsam. Allaks och min. Sista tiden har han mest skräpat ner i lägenheten och jag har fått ont i rumpan. Redan från början kände jag att det inte var rätt. Och när jag hade kompisar på besök så ville han så klart ha uppmärksamhet. och jag fick skämmas. Tydligen var det fler än jag som inte gillade honom.

Så i födelsedagspresent så fick Markus.
Markus. Han känns minsann mucket mer pålitlig och rejäl. Jag hoppas att vi kommet tillbringa mycket tid ihop.

Födelsedagsfirande

Eftersom jag legat och snörvlat i en vecka och dess utom på min födelsedag så blev det inte riktigt som jag planerat. Tanken var att jag skulle bjudit mamma och pappa på mat i lägenheten. I stället tog jag bussen från Simrishamn. Klev av vid en grusväg ocg fortsatte till fots.

Där fick jag träffa dom här små krabaterna.

Självklart sprang dom för att möta mig.

Det skulle klias, klappas och skrubbas.

Verkligen lyxigt. Sen avslutades det med ett gyttjebad. Jag avböjde.

Lille Pellejöns fick för mycket uppmärksamhet vilket dom andra inte var sena att visa.

Fast så klart var dom vänner sen när det var dags för att sova. Pelle ligger över dom andra.

Vi åt så klart jättegod mat.

Och tårta.

Jag passade på att kolla efter en ny bil, men eftersom papperna inte riktigt såg ut att vara i ordning vågade jag inte slå till.

Vi tog en härlig kvällspromenad också. det var inte dumt.

Mamma, pappa och syster

Vi kollade på växter. Bland annat orkidéer.

Om inte detta är paradiset så är nog paradiset en piratkopia.

Så där på morgonkvisten

När man ligger kvar efter att man vaknat. Ligger i någon konstig halvdvala. Jag låg och drömde om kameror. Plötsligt vaknar jag till med ett ryck av att jag snarkat. Vad jag vet så tillhör det inte det normala att jag snarkar. Och den här gången kan jag faktiskt få skylla på min förkylning. Men jag kan ändå inte riktigt komma över att jag skrämde mig själv med en snarkning. Ja, så fick jag ju inte heller veta hur kameradrömmen slutade...

Inte helt lätt

Genom åren har jag fått ihop en hel del bilder. Senast nu efter Italien blev det cirka åttahundrade. Vad gör man av så många bilder? I bland får jag höra att några av dom är bra. Så varför inte försöka sälja lite. Jag gjorde en djupdykning bland bildbyråer och bestämde mig tillslut för en. Jag valde ut, enligt mig mina trettio bästa bilder och skickade in. och tiden gick. I dag fick jag svar. en bild! En bild av trettio blev godkänd. jag hade nog gissat på fem, tio stycken. Men en enda. Vad var det för fel på dom andra? Jo, alla hade samma fel:

*Does not meet current collection needs
*Artifacts and/or Compression flaws
*Poor lighting and/or Contrast

Nu är det ju bara att hoppas att jag lyckas sälja den som blev godkänd. Nu skall jag lada upp trettio nya bilder.

Här är den godkända bilden:

Födelsedag.

I dag fyllde jag år. Med en jumboförkylning så var det är en av dom bästa födelsedagspresenterna. Nu skall jag återgå till mitt hostande i sängen så får vi se hur jag mår i morgon.

Det är mycket nu...

Jag filmade ju en dansföreställning i fredags. Redan då började jag känna mig lite smårisig i halsen. Så klart så trodde jag att det skulle gå över. Även om det fanns dom som trodde annat. Det var någon som snackade om halsfluss. Men när jag så sakteligen började känna mig bättre så gjorde jag inget åt saken. Nu i morse när jag vaknade så var jag tillbaka på ruta ett. Hur kul är det liksom? Så nu är det jag som beställt en tid till sjukan.

Lite blandat.

Här om dagen träffade jag min yngsta kusin. En liten kines. Han tyckte att det var väldigt roligt med dammen. Dom är bra på sånt, kineserna. Dammbyggen alltså. Jag tyckte att det var himla kul att få någon att fotografera. Jag vet inte om han tyckte det var lika kul för han riktade vattenslangen mot mig. Kameran klarade sig i alla fall.

På tal om foto och kameror så var det ju dags för den årliga filmningen av dansuppvisningen här. Även om jag inte kan skilja ett danssteg från ett slaganfall så tycker jag att dom är fruktansvärt duktiga. Några som jag inte tycker är lika duktiga är dom glada fotograferna som fotograferar med blixt. Jag tycker att det ser väldigt illa ut. Oproffsigt. sen undrar jag hur dom tänkte på neondansen. blixten lär ju ha tagit bort all effekt. Jag klarade ju av att fotografera utan blixt. det blir mer liv och rörelse då tycker jag. Nu skall jag snart ner och filma igen.

porträtt

Funderar lite på att ställa ut porträtt. frågan är då om man skall "våga" photoshop (Överdrivet synligt) eller om man skall låta bilderna vara naturliga (bara lite photoshop)... funderar...

Att skriva om Italienresan tycks fullständigt omöjligt. Med över 30 besökta platser på omkring tio dagar, en uppsjö med möten och omkring 1000 bilder blir det som att beskriva en katedral. risken är att det bara blir en lite, liten detalj som beskrivs, och då blir det lätt en spricka i den flagnande putsen eller ett trasigt fönster.

Så hur bär man sig åt för att börja skriva igen, hur skall jag bära mig åt för att fånga er läsare? Jag är lite sugen på en ny bloggdesign. Inte för att det på något vis skulle få fler eller färre att läsa och kommentera, men det skulle kanske peppa mig att skriva lite mer.