Så där på morgonkvisten

När man ligger kvar efter att man vaknat. Ligger i någon konstig halvdvala. Jag låg och drömde om kameror. Plötsligt vaknar jag till med ett ryck av att jag snarkat. Vad jag vet så tillhör det inte det normala att jag snarkar. Och den här gången kan jag faktiskt få skylla på min förkylning. Men jag kan ändå inte riktigt komma över att jag skrämde mig själv med en snarkning. Ja, så fick jag ju inte heller veta hur kameradrömmen slutade...