Jag var djupt försjunken i egna tankar och hade nästan kommit fram till något då jag plötsligt la märke till ett högfrekvent ljud som smugit sig på. Jag lyssnade och det var som bortblåst. Åter till kitthackandet och lika plötsligt som det kom var det tillbaka. Det skar i öronen och även om det knappt var hörbart så överröstade det allt. Inklusive dom få tankarna som fortfarande snurrade i mitt huvud. Efter ytterligare ett par minuter av audivisuell wrestling började mitt tålamod försvinna. Ljudet var nära för det försvann när jag gick ut eller in i fikarummet. Jag tassade ut i måleriet där det tortyrliknande ljudet flaxade omkring i luften.
För att minimera olika tänkbara förklaringar frågade jag om dom också hörde det. Och mycket riktigt, det var INTE bara i mitt huvud. Dom hörde det också och hade dess utom hört, och retat sig på det i flera dagar. Enligt den enes utsago så hörde det över hela Simrishamn, ja ända till Hammenhög. Det berodde på laser nånting förklarade han och körde ner penseln i en förskrämd förgburk som om det var en kniv han höll i. Jag lunkade ut på glasmästeriet igen med benmärgskrossarljudet i hasorna. Nu var det minsann inte långt kvar innan jag skulle sätta mig i ett hörn och gråtskratta.
Hörselskydd. Vilken idé. Jag visste att den ena av dom två köpt nya kopor. Såna med radio och mickar och en cool antenn. Jag visste även att han lagt dom ifrån sig för att åka iväg och köpa ny färg. Ondsint som jag är smög jag ut i måleriet för att kidnappa lurarna. Skulle den andra målaren opponera sig skulle jag lätt kunna övermanna honom och trycka ner honom i en spann spackel. Väl ute i måleriet styrde jag mina steg mot dom gula kåporna. ju närmare jag kom desto starkare blev mördarljudet. Ett knapptryck senare var det tyst. Jag hade stängt av radion i dom och även avlivat ljudet.
Nu vet jag varför ljudet tycktes förfölja honom och varför man inte skall sniffa thinner och dricka lacknafta.
Man skall lära sig något nytt varje dag ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar