I går när jag skulle iväg och jobba så startade inte min bil. Batteriet var urladdat och jag ringde hem till föräldrarna. Där fick jag reda på att dom skulle ut och cykla. Utan att tänka mig för så sa jag att jag ville hänga med. För visst är det roligare att se sig om i världen än att jobba?
Vem väljer dom här framför...
...det här?
Så det var bara att skutta upp på cykeln och trampa på. Fast det fanns ju dom som tyckte att det gick lite för långsamt med cykel och tyckte att det var bättre att springa. I alla fall till en början. För man man ändå inte kan springa efter harar, katter och fåglar. Då är det ju inte så kul. Sen var det ju väldigt lång som det skulle cyklas.
Nä, då var det ju lugnare att åka. inte så ansträngande men det gick bra att se och lukta.
Efter en stund skulle det pausas. och nu började jag få en olustig känsla där bak. Tre mil på en smal sadel i fel vinkel sätter sannolikt sina spår
Och att Skåne skulle var platt stämmer ju verkligen inte. Ca hundra meter över havet och bara uppförsbacke.
Sen var det lite skog och ängar. Vackert och varmt
Så varmt så att Fia försökte rymma. Dock hade hon inget busskort så hon fick inte åka med.
Sen blev det förvirrat och jag undrade om vi inte skulle tagit avfarten som jag sa...
Och så bar det av in i skogen. Där skulle mamma och pappa sätta någon form av rekord.
Terrängtandemcykling har ju aldrig blivit någon stor gren på grund av att så få utövare överlever.
Här nedanför kan man se en ungefärlig rutt som vi cyklade. Min bak hotade med att överge mig om jag fick för mig att cykla hem sen.
Välkomstkommittén undrade ju lite vad vi sysslade med
Jag blir inte rik på pengar men vad gör det när man får vara med om sånt här?
